admin

Bergman, havet och jag.

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Bergman, havet och jag.
feb 082019
 

Bergman fick en gång frågan om vad som var så speciellt med Fårö. Han svarade att demonerna och ångesten inte bodde där klipporna mötte havet.
Jag går på grusvägarna runt det lilla sommarstugeområdet. Jag med mina tankar i den tidiga morgonsolen. Gruset som möter mina skosulor i en jämn rytm. De små knubbiga kaninrumporna som oroligt flyr in i skogen när jag närmar mig. Och så havet, ständigt närvarande. Jag hör havet var jag än är på min runda, även när skog och sommarstugor finns mellan oss. Och ofta räcker den kontakten. Jag vet att havet finns där, vid min sida. Jag måste inte möta det ansikte mot ansikte. Men vissa dagar behöver jag det.

Då viker jag av från grusvägen och tar stigen ner mot havet. Ljudet av vågor som slår mot klippor, av vind som tar tag i lövträd blandas med mina andetag och prasslet från vindjackan. Jag går upp på min klippa, min meditationsplats och låter havet möta mig.

Så var är jag med mig själv idag? Vilka rädslor vill jag möta?

Att utmana sig själv och sina rädslor kan vara värdefullt, men väcker ofta strategier och försvar till liv. Det skrämmer det inre barnet och väcker domaren som uppmanar till att backa tillbaks.

På klippan, vid havet får jag kontakt med mig själv igen. Jag ser klarare vad jag behöver göra och domaren trivs inte här. Det går inte att andas grunda andetag vid havet. Andetagen och luften går hela vägen ner i min kropp och fyller mina lungor med liv. Det är som om jag har bättre kontakt med marken här, att jag står lite stadigare, lite bredbent och med visshet om att allt är som det ska.

Jag står där på min klippa en stund, och andas in livet och kraften i mig. Jag känner mig grundad, och full av tillförsikt. Sedan vänder jag åter till stugan.

/Helene Kindstedt

 Posted by at 1:01 e m

Bortom tiden finns känslorna och behoven

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Bortom tiden finns känslorna och behoven
feb 012019
 

Vid ett besök av vänner från fjärran besökte vi Kungliga Slottet i Stockholm. Jag har inte varit där sedan jag var barn och uppskattade det storslagna. I en av visningsvåningarna fanns ett helt rum av klockor. Alla synkade i tid, alla olika i utseende. En förnimmelse av stress kom över mig. Jisses vad mycket tick-tackande så många klockor ger… Något kravfyllt och olustigt var det att vistas i det rummet och vi skyndade vidare.


Och tiden går

Några veckor senare råder ledighet för mig. I fritidshuset finns inga klockor. Det har förbryllat dem som gärna vill veta vad klockan är. ”Hur ska vi annars veta när det är lunch… Hur ska vi veta när det är dags att sova…?”

Jag tänker att här gör vi lunch när våra magar börjar kurra. Vi tar en vilostund eller går och lägger oss när vi är trötta. Så låter vi känslorna och behoven göra sig hörda och ta plats. Och det fungerar fint så.

Lugnet har lagt sig i stugan. I soffan ligger någon och läser och i köket bakas det sötebröd till eftermiddagens fikastund. Någon dag in i helgen börjar allt falla på plats.

Vi lagar mat när vi är hungriga.

Vi slumrar till framför brasan när behovet av det finns.

Jag lyssnar på kroppen. Den vill gå en promenad vid havet nu. Och ingen klocka i världen kan ändra eller styra det.

/Helene

 Posted by at 12:53 e m

Det finns kraft i Craft – boktips om medberoende.

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Det finns kraft i Craft – boktips om medberoende.
jan 302019
 

Jag har en vidareutbildning i metoden CRAFT. Metoden har utvecklats i USA och är relativt ny i Sverige, men lovordad av Socialstyrelsen i och med dess evidensbaserade resultat. Metoden riktar sig till medberoende till anhöriga med olika problematik. Det som skiljer metoden från dess föregångare är att här står den medberoende i centrum och inte den missbrukande. Metoden är inte en behandling för medberoende utan mer ett förhållningssätt, en uppsättning strategier att som medberoende skapa ett bättre liv för sig själv. Tidigare har medberoende först erbjudits hjälp när den missbrukande familjemedlemmen själv sökt hjälp och kommit i behandling. I och med den här metoden finns möjlighet för den anhörige att få hjälp även om den missbrukande inte söker hjälp.

Vad längtar jag efter och vad behöver jag ta hand om? Hur kan jag förhålla mig till en aktivt missbrukande anhörig utan att helt bryta kontakten?

Via olika strategier och förhållningssätt kan vi ta hand om oss själva bättre, sätta gränser och skapa förutsättningar för ett bättre liv för oss själva i första hand. Som en bonus har metoden visats sig ha en positiv inverkan att få den missbrukande att söka hjälp i högre grad än annars.

Jag ser CRAFT som ett verktyg i min verktygslåda bland andra verktyg på SPRAKA. Och i en integration med psykosyntesen tror jag att det kan vara kraftfull! Eller kanske ska jag skriva CRAFT-full?

Om du är nyfiken på CRAFT kan jag rekommendera boken ”Släpp kontrollen-Vinn friheten!” av författaren Carina Bång. Läs också mer om CRAFT på  www.carinabang.se

craft

 Posted by at 12:58 e m

Att vänta på att det grumliga ska klarna

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Att vänta på att det grumliga ska klarna
jan 302019
 

För många år sedan, under min utbildning till samtalsterapeut, sa en lärare det till mig. Jag blev fundersam, irriterad…

-Du är som barnet i vattenpölen!  Ditt inre barn rör runt i vattenpölen, så att sanden och leran liksom rör till allt och gör det annars klara vattnet alldeles grumligt.

-Pröva att stå still. Vad händer då?

Jag vet inte vad mitt svar var då. Men jag har haft stor glädje av vårt samtal då. Det är inte lätt för ett litet barn att stå still i en vattenpöl, tänker jag… Men jag har med åren förstått hur värdefullt det är att stanna upp en stund, lite längre än impulsen vill.  För när jag väljer att stå still när det är grumligt runt mig så lägger det grumliga sig snart till botten allt klarnar. Det tar en stund, och ibland är det mycket svårt. Men till slut ser jag allt klarare och fötternas bottnande.

 

(Konstnär Carola Edlund)

(Konstnär Carola Edlund)

 

//Helene

 Posted by at 12:47 e m

Livets flod

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Livets flod
jan 222019
 

Livet bjuder ibland på utmaningar som en inte kan göra så mycket åt. Ibland upplever en problem som inte nödvändigtvis ska eller kan lösas med handling. Hur är det för mig? Vad kan jag ta hand om när jag nu inte kan ändra så mycket i ett görande perspektiv? Vad kan jag ta hand om i ett varande? Att känna efter och gå in i de känslor och behov som är kopplade till situationen kan då vara ett sätt att förhålla sig till det som är. Och att på något vis se till att bli hållen i det.

Whitworth mfl beskriver det så här:

Livet flyter ständigt fram, och förändras ständigt.

I ena ögonblicket är det stilla, sedan kommer en ström, och sedan en fors…

Process handlar om att vara på den plats du måste i floden,

 och inte försöka dämma upp den, gå motströms eller stoppa den.

När du befinner dig i strömmen kan du endast vara där.

Du kan önska att du inte var där,

men det är där du är i floden.

 Posted by at 7:59 e m

Uppstart, avstamp, att ta hand om det som skaver eller utforska sin längtan?

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Uppstart, avstamp, att ta hand om det som skaver eller utforska sin längtan?
jan 062019
 

Så är vardagen åter igen efter jul och nyårsledigheten. Samtalsrummet är åter öppet för värdefulla samtal.

När jul och nyårshelgen är slut och livet åter ska bli vardag kan det vara ett avstamp, en början på något nytt. Kalendern som vi lagt åt sidan under ledigheten tas återigen i bruk och nya möten är på väg att bokas in. Hur är det med dina möten med dig själv? Har du bokat in dem? De där mellanrummen, tid för eftertanke, att titta närmare på det som skaver och få tid att hämta åter? Eller är det så att kalendern brukar fyllas med allt möjligt annat redan innan du hunnit fundera på det? Under januari 2019 erbjuder jag ett första kostnadsfritt samtal för nya klienter. Hör av dig så berättar jag mer.

/Helene

 Posted by at 8:48 e m

Den lilla och den stora människan – en enkel övning

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Den lilla och den stora människan – en enkel övning
Nov 292018
 

I Egil Linge och Dan Josefssons bok ”Hemligheten” hittar jag den fina illustrationen och en enkel övning:

”Tänk dig att du har två versioner av dig själv: En stor och en liten. Den stora personen tar hand om dina tankar och de behov du kan tänka dig fram till, medan den lilla personen tar hand om dina känslor och de behov som hänger samman med känslorna.

När du står inför en problematisk situation så be i tur och ordning de två personerna att kommentera situationen. ”

(Hemligheten, Josefsson,Linge, sid 170)

I arbetet med klienter talar vi inom psykosyntesen om delpersonligheter/strategier, det inre barnet osv. Den här övningen kan vara ett fint sätt att titta på dessa saker från ett annat håll, och verktyget är lätt tillgängligt.

Vill du pröva?

 Posted by at 5:05 e m

Låt oss tala om julförväntan

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Låt oss tala om julförväntan
Nov 292018
 

Det börjar närma sig nu. Lugna Favoriter har spelat julmusik i veckor redan och instagram har sedan länge fyllts av lussekatts-bak och blomsteruppsättningar som klingar jul. Familjeterapeuter gästar tv-soffor och radioprogram och talar om hur vi ska rusta oss för de olika familjesituationer som kan uppstå när vi ska umgås. Jag tänker att allt vi behöver göra är egentligen att tala med varandra. Och det kan vara svårt nog så.

julkrönika

Fundera ett slag över vad du tycker är viktigt för dig i jul. Vad skapar stress hos dig och vad skulle du egentligen vilja välja bort? (Måste vi verkligen ha den där kalvsyltan och pressyltan på julbordet? Det är ju ändå ingen som äter?) Vad vill du ha kvar i ditt julfirande? Se om du kan ta hand om dina behov och säga nej till något eller någon.

Sätt dig ner med din familj och var nyfiken på vad var och en har för längtan och förväntan i jul. Berätta även om dina behov. Se om ni kan mötas? Ett av mina barn tycker det är viktigt med bygget av ett pepparkakshus. En annan familjemedlem tycker att julbastun på julaftons förmiddag är viktig. Att få uttrycka vad som är viktigt för oss känns bra i maggropen och öppnar upp för möjligheten att bli mött i det vi innerst inne längtar efter. När jag nu vet att ett pepparkakshus kan vara så viktigt så är det ju en lätt sak att ordna. Egentligen.

Jag tänker på hur tokigt det kan bli när vi INTE talar om vår förväntan. När vi går runt och bär en längtan inom oss och gör en plan för hur det ska bli, utan att inkludera de andra i sällskapet. Det blir tokigt och skapar konflikter. Helt i onödan. Att tala om hur vi vill ha det betyder inte att vi får det precis som vi vill. Men det öppnar upp för möjligheten att mötas och bli mött i någon mån.

Jag minns en familj.  I en Gotlands-stuga. En sommar. Det fanns förväntan i maggropar och glädje över att äntligen vara framme. Äntligen semester! Pappan hade planer på att cykla 10 mil per dag med barnen. Barnen ville ligga i hängmattan eller bada. Jag minns krocken som blev. Hur pappans förväntan och längtan efter att göra det han älskar mest med dem han älskar mest på sin semester bara krossades. Barnen ville inte. De vägrade. Förtvivlat. Och jag minns barnens kamp att vilja vara pappa till lags och samtidigt följa sin egen längtan och vilja.

Det blev kris. Hela semestern förstörd! Hur kunde det bli så här?

Semester betyder cykla 10 mil om dagen för pappan. Semester betyder bada, sola, chilla, hänga, SOVA för tonårssonen. Semester betyder shoppa på midsommar-rean för tonårsdottern och yoga och besök på öppna konstnärsateljéer för någon annan. Krocken är ett faktum.

Det går att göra annorlunda. Det går att mötas.

Så vad har du för tankar och förväntningar på din jul? Tala med varandra! Välj och välj bort.

Helene

 Posted by at 4:58 e m

Hur kommer tilliten till oss?

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Hur kommer tilliten till oss?
okt 062018
 

TILLIT (avstavas till-lit) förtroende, förtröstan; sätta sin tillit till (ngn eller ngt) haförtroende för || -en

Det var på utbildningens första år några av oss frustrerat talade om tillit och om hur gärna vi ville få kontakt med den och kunna vila i den. Ja, tilliten. Vila i tillit. Det låter så trösterikt och hoppfullt. Men hur kommer tilliten till oss?

Och det var då en av våra lärare sa det. Den kommer inte till oss. Det är vi som får komma till den.

Jag blev provocerad.

Irriterad.

Hon sa:

-Tillit är ingenting som kommer till oss. Tillit är något du väljer!

Hennes ord har gjort stor skillnad för mig, och i dagarna tänker jag mycket på tillit och dess innebörd i mitt liv. I perioder är det lättare att välja tillit. Andra stunder tycker jag att jag kan få den till skänks, bara så där!

Jag slår upp ordet i ordlistan och där står det, svart på vitt, som ett görande… sätta sin tillit till

Det är alltså ett verb, något jag aktivt behöver göra… för att känna.

Hur har du det med tilliten? Vad händer när du vill välja den? Hur kan du ta hand om den delen av dig som är rädd för att välja tillit? Vad behöver den för att kunna ta steget?

 Posted by at 11:08 f m

Du är inte dålig… du har bara inte övat!

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Du är inte dålig… du har bara inte övat!
okt 062018
 

I samtal med människor jag möter hör jag ofta orden ”Det där är jag så himla dålig på!”

Det är ofta svaret på frågor av typen:
*Har du försökt meditera?
*Gör du saker för bara dig någon gång?
*Ber du om hjälp när du behöver det?
*Berättar du för din omgivning vad du längtar efter och behöver?
*Säger du ifrån när det blir för mycket?

Oftast kommer svaret ”Det där är jag så himla dålig på…” när frågan handlar om att tanka in i ett eget behov. Att tanka in i andras behov brukar en vara väldigt bra på. För att en har övat. Länge. Vi är oftast inte bra på saker som vi inte fått lära oss, som vi inte fått testa på och hitta strategier ikring. Det tar tid att lära sig nya saker. Men det är aldrig försent.

Börja öva
Ha tålamod
Ge dig själv beröm på vägen
Trösta dig själv när det är svårt
Ge inte upp
Påminn dig om att du inte är dålig

Du börjar ju öva nu.

 Posted by at 10:58 f m