Uppstart, avstamp, att ta hand om det som skaver eller utforska sin längtan?

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Uppstart, avstamp, att ta hand om det som skaver eller utforska sin längtan?
jan 062019
 

Så är vardagen åter igen efter jul och nyårsledigheten. Samtalsrummet är åter öppet för värdefulla samtal.

När jul och nyårshelgen är slut och livet åter ska bli vardag kan det vara ett avstamp, en början på något nytt. Kalendern som vi lagt åt sidan under ledigheten tas återigen i bruk och nya möten är på väg att bokas in. Hur är det med dina möten med dig själv? Har du bokat in dem? De där mellanrummen, tid för eftertanke, att titta närmare på det som skaver och få tid att hämta åter? Eller är det så att kalendern brukar fyllas med allt möjligt annat redan innan du hunnit fundera på det? Under januari 2019 erbjuder jag ett första kostnadsfritt samtal för nya klienter. Hör av dig så berättar jag mer.

/Helene

 Posted by at 8:48 e m

Den lilla och den stora människan – en enkel övning

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Den lilla och den stora människan – en enkel övning
nov 292018
 

I Egil Linge och Dan Josefssons bok ”Hemligheten” hittar jag den fina illustrationen och en enkel övning:

”Tänk dig att du har två versioner av dig själv: En stor och en liten. Den stora personen tar hand om dina tankar och de behov du kan tänka dig fram till, medan den lilla personen tar hand om dina känslor och de behov som hänger samman med känslorna.

När du står inför en problematisk situation så be i tur och ordning de två personerna att kommentera situationen. ”

(Hemligheten, Josefsson,Linge, sid 170)

I arbetet med klienter talar vi inom psykosyntesen om delpersonligheter/strategier, det inre barnet osv. Den här övningen kan vara ett fint sätt att titta på dessa saker från ett annat håll, och verktyget är lätt tillgängligt.

Vill du pröva?

 Posted by at 5:05 e m

Låt oss tala om julförväntan

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Låt oss tala om julförväntan
nov 292018
 

Det börjar närma sig nu. Lugna Favoriter har spelat julmusik i veckor redan och instagram har sedan länge fyllts av lussekatts-bak och blomsteruppsättningar som klingar jul. Familjeterapeuter gästar tv-soffor och radioprogram och talar om hur vi ska rusta oss för de olika familjesituationer som kan uppstå när vi ska umgås. Jag tänker att allt vi behöver göra är egentligen att tala med varandra. Och det kan vara svårt nog så.

julkrönika

Fundera ett slag över vad du tycker är viktigt för dig i jul. Vad skapar stress hos dig och vad skulle du egentligen vilja välja bort? (Måste vi verkligen ha den där kalvsyltan och pressyltan på julbordet? Det är ju ändå ingen som äter?) Vad vill du ha kvar i ditt julfirande? Se om du kan ta hand om dina behov och säga nej till något eller någon.

Sätt dig ner med din familj och var nyfiken på vad var och en har för längtan och förväntan i jul. Berätta även om dina behov. Se om ni kan mötas? Ett av mina barn tycker det är viktigt med bygget av ett pepparkakshus. En annan familjemedlem tycker att julbastun på julaftons förmiddag är viktig. Att få uttrycka vad som är viktigt för oss känns bra i maggropen och öppnar upp för möjligheten att bli mött i det vi innerst inne längtar efter. När jag nu vet att ett pepparkakshus kan vara så viktigt så är det ju en lätt sak att ordna. Egentligen.

Jag tänker på hur tokigt det kan bli när vi INTE talar om vår förväntan. När vi går runt och bär en längtan inom oss och gör en plan för hur det ska bli, utan att inkludera de andra i sällskapet. Det blir tokigt och skapar konflikter. Helt i onödan. Att tala om hur vi vill ha det betyder inte att vi får det precis som vi vill. Men det öppnar upp för möjligheten att mötas och bli mött i någon mån.

Jag minns en familj.  I en Gotlands-stuga. En sommar. Det fanns förväntan i maggropar och glädje över att äntligen vara framme. Äntligen semester! Pappan hade planer på att cykla 10 mil per dag med barnen. Barnen ville ligga i hängmattan eller bada. Jag minns krocken som blev. Hur pappans förväntan och längtan efter att göra det han älskar mest med dem han älskar mest på sin semester bara krossades. Barnen ville inte. De vägrade. Förtvivlat. Och jag minns barnens kamp att vilja vara pappa till lags och samtidigt följa sin egen längtan och vilja.

Det blev kris. Hela semestern förstörd! Hur kunde det bli så här?

Semester betyder cykla 10 mil om dagen för pappan. Semester betyder bada, sola, chilla, hänga, SOVA för tonårssonen. Semester betyder shoppa på midsommar-rean för tonårsdottern och yoga och besök på öppna konstnärsateljéer för någon annan. Krocken är ett faktum.

Det går att göra annorlunda. Det går att mötas.

Så vad har du för tankar och förväntningar på din jul? Tala med varandra! Välj och välj bort.

Helene

 Posted by at 4:58 e m

Hur kommer tilliten till oss?

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Hur kommer tilliten till oss?
okt 062018
 

TILLIT (avstavas till-lit) förtroende, förtröstan; sätta sin tillit till (ngn eller ngt) haförtroende för || -en

Det var på utbildningens första år några av oss frustrerat talade om tillit och om hur gärna vi ville få kontakt med den och kunna vila i den. Ja, tilliten. Vila i tillit. Det låter så trösterikt och hoppfullt. Men hur kommer tilliten till oss?

Och det var då en av våra lärare sa det. Den kommer inte till oss. Det är vi som får komma till den.

Jag blev provocerad.

Irriterad.

Hon sa:

-Tillit är ingenting som kommer till oss. Tillit är något du väljer!

Hennes ord har gjort stor skillnad för mig, och i dagarna tänker jag mycket på tillit och dess innebörd i mitt liv. I perioder är det lättare att välja tillit. Andra stunder tycker jag att jag kan få den till skänks, bara så där!

Jag slår upp ordet i ordlistan och där står det, svart på vitt, som ett görande… sätta sin tillit till

Det är alltså ett verb, något jag aktivt behöver göra… för att känna.

Hur har du det med tilliten? Vad händer när du vill välja den? Hur kan du ta hand om den delen av dig som är rädd för att välja tillit? Vad behöver den för att kunna ta steget?

 Posted by at 11:08 f m

Du är inte dålig… du har bara inte övat!

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Du är inte dålig… du har bara inte övat!
okt 062018
 

I samtal med människor jag möter hör jag ofta orden ”Det där är jag så himla dålig på!”

Det är ofta svaret på frågor av typen:
*Mediterar du?
*Gör du saker för bara dig någon gång?
*Ber du om hjälp när du behöver det?
*Berättar du för din omgivning vad du längtar efter och behöver?
*Säger du ifrån när det blir för mycket?

Oftast kommer svaret ”Det där är jag så himla dålig på…” när frågan handlar om att tanka in i ett eget behov. Att tanka in i andras behov brukar en vara väldigt bra på. För att en har övat. Länge. Vi är oftast inte bra på saker som vi inte fått lära oss, som vi inte fått testa på och hitta strategier ikring. Det tar tid att lära sig nya saker. Men det är aldrig försent.

Börja öva
Ha tålamod
Ge dig själv beröm på vägen
Trösta dig själv när det är svårt
Ge inte upp
Påminn dig om att du inte är dålig

Du börjar ju öva nu.

 Posted by at 10:58 f m

Dialogen i duschen – en ny vana

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Dialogen i duschen – en ny vana
jul 252018
 

I arbetet med sig själv, att få kontakt med och förstå sina egna grundläggande känslor och behov, och i förlängningen kunna ta hand om dem, är det bra att hitta en återkommande rutin.

En bra återkommande aktivitet kan vara att ha en dialog med sig själv i duschen. Att duscha/bada är för de flesta en frekvent återkommande aktivitet som alla tar sig tid att genomföra oavsett vilken situation vi har i livet.

Säg att du duschar i minst tre minuter. Låt dem bli dina. Se om du kan öppna upp för en dialog med dig, då du nyfiket utforskar och lämnar domaren utanför.

Om du duschar på morgonen innan din dag börjat kan du fråga dig:

  • Hur känner jag mig i kroppen?
  • Hur ser dagen framför mig ut?
  • Finns det något jag kan förutse?
  • Hur känner jag inför det?
  • Finns det något jag behöver förbereda/skydda/rusta mig inför?
  • Vad kan jag ta hand om och säkra upp?  Vill/behöver jag be någon i min närhet om något?

Om du duschar när dagen är slut kan du istället ställa följande frågor:

  • Hur känner jag mig i kroppen?
  • Hur har min dag varit?
  • Hur känner jag inför det?
  • Finns det något jag behöver ta hand om? Vad är jag stolt över och vad kan jag belöna mig själv för?
  • Vill/behöver jag be någon i min närhet om något?

Det är inte alldeles säkert att du får något svar på frågorna i början. Men fortsätt fråga. Någon del av dig lyssnar. Och kommer så småningom att börja svara.

 Posted by at 3:59 e m

Vi ses när vardagen tar vid!

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Vi ses när vardagen tar vid!
jul 252018
 

”-Vi ses när vardagen tar vid!”  Hör jag mig säga till en vän jag hastigt stött ihop med i livsmedelsbutiken. Jag kommer på mig själv med att ha sagt så till flera vänner och inser att jag har ett antal trevliga after works och bruncher att se fram emot när sommaren ska övergå i vardag och höst.

För snart är semestern slut och vardagen tar vid. Resväskor ska packas upp och semestertvättar ska tas om hand. Tacksamhet över fina semesterdagar blandas med vemod och kanske lite uppstarts-motstånd? Kalendern som under ledigheten lagts åt sidan ska nu åter tas i bruk och nya möten är på väg att bokas in.

Jag själv ser fram emot en spännande höst, med ömsom nya klientsamtal, ömsom fortbildning och utveckling.

Hur är det med dina möten med dig själv? Har du bokat in dem? De där mellanrummen, tid för eftertanke, att titta närmare på det som skaver och få tid att hämta åter? Eller är det så att kalendern brukar fyllas med allt möjligt annat redan innan du hunnit fundera på det?

Under augusti och september erbjuder jag ett första kostnadsfritt samtal för nya klienter. Hör av dig så berättar jag mer.

/Helene

 Posted by at 3:53 e m

En borde starta en Haverkommision!

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för En borde starta en Haverkommision!
mar 012018
 

(Blogginlägg tidigare publicerat 2016)

En borde starta en inre haverikommission.

När en trafikolycka med flera inblandade parter inträffat tillsätts ofta en haverikommission. Frågor som haverikommissionen har till uppdrag att hitta svar på kan bland annat vara vilka förhållanden som rådde vid olyckan. Med en icke-dömande attityd och ett evidensbaserat faktasamlande kartläggs olycksplatsen noga.

  • Hur var väglaget?
  • Hur var vädret? Sikten? Vindförhållandena?
  • I vilket skick var fordonen vid tillfället för olyckan? Hade de servats ordentligt? Var de fulltankade? Var däcken i bra skick?
  • Vilka skador uppkom? Går de att reparera? Vad behöver tas om hand?
  • Hur kan vi förhindra olyckor framöver och skydda oss så att skadorna minimeras om olyckan är framme igen?

Jag tänker att vi ofta glömmer att utforska omständigheterna när vi i efterhand dömer oss själva när något gått fel och vi känner oss misslyckade. När dagen är slut och vi misslyckats med något, är besviken på något vi sagt eller gjort är det lätt att känna hopplöshet. Vår inre domare får fritt spelrum och det är svårt att få en överblick av vad som egentligen hände.

Hur vore det om vi tillsatte en haverikommission vid konflikter på arbetsplatsen, efter ett praktgräl med sin hjärtevän? Eller en laddad konflikt mellan förälder och barn? Hur skulle frågorna från din inre haverikommission kunna låta?

  • Hur fulltankade var dina allmänmänskliga behov för stunden?
  • Vilken situation befann du dig i och hur väl rustad var du? i kroppen, tanken, känslan? Vad hade du för energi med dig in situationen och vad hade du för förväntningar?
  • Vilka skador uppkom? Går de att reparera? Vad behöver tas om hand?
  • Hur kan du förhindra olyckor framöver och skydda dig så att skadorna minimeras om olyckan är framme igen? 

Ett nyfiket, icke-dömande utforskande kan ge ny kunskap och förebygga framtida incidenter. Och om olyckan ändå är framme kan skador minimeras och läkningsprocessen påskyndas.

/Helene

 Posted by at 7:38 f m

Samarbete som ger mervärden: Om öppna föreläsningar i vår!

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Samarbete som ger mervärden: Om öppna föreläsningar i vår!
okt 262017
 

Det är något väldigt bra med att få vara två. Att få ta det man brinner för vidare och skapa något större tillsammans med någon. Sedan ett år tillbaks har jag och Evis (www.evisuellbalans) arbetat tillsammans i ett projekt kring hållbart föräldraskap. Att vara förälder är inte alltid lätt. Att vara förälder med extra utmaningar i familjen eller kring ett barn kan göra att en tappar bort sig själv emellanåt.

Evis och jag har arbetat fram en workshop/föreläsning med syfte att få span på känslor och behov, ja ens egna, bortom föräldraskapet. Vem är jag bortom familjen? Hur kan jag tanka in i mina egna behov när någon annans behov ständigt behöver komma först? Hur gör jag för att hålla ihop, och vara långsiktigt hållbar?

Under 2017 har vi haft flera föreläsningar för föräldrar med utsatt föräldraskap och vi vill fortsätta arbeta tillsammans kring detta. Under våren 2018 kommer vi därför, bortom de vanliga planerade föreläsningarna för slutna grupper, också erbjuda öppna föreläsningar. Det kommer ske i Stockholm, vardagskvällar och anmälan är öppen för alla som vill lära sig mer om känslor och behov. Vi kommer rikta oss mot målgruppen föräldrar i första hand, men vem som helst som vill veta mer om sina känslor och behov kommer att ha glädje av verktygen vi delar med oss av.

Är du nyfiken på vad vi gör, och vill du kanske komma på en öppen föreläsning i vår? ”Save the date” 1 februari 2018. Och gå in och gilla oss på Facebook: https://www.facebook.com/evishelene/ så missar du ingen information.

/Helene

 Posted by at 3:33 e m

Vägen fram – Om uppstart, kalenderhantering och mellanrum.

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Vägen fram – Om uppstart, kalenderhantering och mellanrum.
jul 282017
 

Det råder semesterlunk i stugbyn längs med havet. Jag går min intrampade väg runt området, där grusvägar varvas med stigar, bergsknallar och stenstrand. Här går jag året runt. Under några veckor nu under sommaren är alla stugorna fulla. I skogsgläntan hörs barnskratt och en hund som vaktar de sina med ett skall. Men redan nu, så här sista helgen i juli, ser jag några familjer som packar sina bilar för att återvända till vardagen. Till kalendrar, inbokade möten och rutiner. Hur går tankarna hos mannen som packar bakluckan full med väskor, leksaker och ej förbrukade matvaror? Hur har han det med sitt semesteravslut och vardagsuppstart? Har det blivit tid för eftertanke och möjlighet till reflektion?

Kanske har det samtalats i stugorna, om hur vardagen varit och kan vara. Går det att aktivt välja och välja om eller välja nytt inför hösten då någon form av nystart kan skönjas?

Jag tänker på min egen kalender, på vilka val jag vill göra och vad som är viktigt inför hösten. Jag ser fram emot en spännande höst med ömsom klientsamtal, ömsom fortbildning och utveckling. Ett samarbete med Evisuell Balans kring ”Hållbart Föräldraskap” känns extra roligt nu. Kalendern som ju känns rätt luftig just nu kan lätt fyllas med görande och aktiviteter. Att få in mellanrummen och varandet i vardagen är också något jag behöver se till att ordna bland allt som inspirerar.

Hur är det med dina möten med dig själv? Tid för varande? Reflektion?  Har du bokat in dem i kalendern? De där mellanrummen, tid för eftertanke, att titta närmare på det som skaver och få tid att hämta åter? Eller är det så att kalendern brukar fyllas med allt möjligt annat redan innan du hunnit fundera på det?

/Helene

 

 Posted by at 1:02 e m