Om några veckor är det försent!

Tät dimma. Ingen sol i sikte om dagarna, blöta löv som förlorat sina höstfärger möter grå gatsten. Vi är mitt inne i den gråaste av gråa månader. Hushållets samtliga medlemmar kämpar sig upp ur den varma sängen varje morgon då väckarklockan alltid ringer för tidigt. Längtan att få ligga kvar har aldrig varit så stor som nu. Längtan efter jullov, efter ledig tid och bara vara.

I luften ligger förväntan. En längtan efter allt som kommer med advent, med december och jul. Doften av saffran och stjärnanis, det varma ljuset från adventsstakar och juldekor. Vi håller oss i några veckor till, men veckan innan 1:a advent tjuvstartar vi och julen flyttar in i vårt hem.

Förväntan
Förväntan

Det bor så mycket längtan i oss så här en bit innan allt drar igång. Vi längtar efter allt som hör julen till. Samtalen vid fikabordet på jobbet handlar om recept på gott saffransbröd och julbord. Allt låter så härligt och längtansfullt när vi talar om julen i detta nu. Till och med snön är efterlängtad, åtminstone i teorin.

Om några veckor är det försent mina vänner. Då, när vi är mitt inne i lucköppningar, julkonserter, presentjagande, jul-fika och glöggmingel är det för sent att agera. Det är då föräldrar hopplöst jagar efter årets storlek av lucialinnen till sina barn och då släktens alla förväntningar inte går att pressa in i den alldeles för späckade kalendern och den egna orken är som bortblåst. Det är då vi undrar hur vi ska få ihop allting och vi inte ens ser fram emot julafton utan snarare fasar för mötet med allas brustna förväntningar och trötta själar. Var tog min vilja vägen? Var tog min egen längtan vägen?

Jag tänker att det går att göra annorlunda i år. Det går att välja bort migränmedicin och vaknätter i köket. Det går att tänka efter hur jag vill ha min jul. Nu. Det går att sätta sig ner med dem som står oss nära och prata om vad var och en har för längtan, vilken förväntan var och en har på julen. Öppna kalendern. Boka in tid för det som är viktigast och arbetsfördela medan tid är!

Så jag öppnar kalendern. Och med stora bokstäver i julröd färg skriver jag in mitt allra viktigaste. Det som måste få utrymme och tid i min decembermånad.

I min jul säkrar jag upp MELLANRUMMEN mellan allt. Resten ordnar sig.

/Helene Kindstedt

2 401 svar till ”Om några veckor är det försent!”