Låt oss tala om jul-förväntan. Det kan bli så tokigt när vi inte gör det.

Det börjar närma sig nu. Lugna Favoriter har spelat julmusik i över en månad och instagram har sedan länge fyllts av lussekatts-bak och blomsteruppsättningar som klingar jul. Familjeterapeuter gästar tv-soffor och radioprogram och talar om hur vi ska rusta oss för de olika familjesituationer som kan uppstå när vi ska umgås. Jag tänker att allt vi behöver göra är egentligen att tala med varandra. Och det kan vara svårt nog så.

Fundera ett slag över vad du tycker är viktigt för dig i jul. Vad skapar stress hos dig och vad skulle du egentligen vilja välja bort? (Måste vi verkligen ha den där kalvsyltan och pressyltan på julbordet? Det är ju ändå ingen som äter?) Vad vill du ha kvar i ditt julfirande? Se om du kan ta hand om dina behov och säga nej till något eller någon.

Sätt dig ner med din familj och var nyfiken på vad var och en har för längtan och förväntan i jul. Berätta även om dina behov. Se om ni kan mötas? Ett av mina barn tycker det är viktigt med bygget av ett pepparkakshus. En annan familjemedlem tycker att julbastun på julaftons förmiddag är viktig. Att få uttrycka vad som är viktigt för oss känns bra i maggropen och öppnar upp för möjligheten att bli mött i det vi innerst inne längtar efter. När jag nu vet att ett pepparkakshus kan vara så viktigt så är det ju en lätt sak att ordna. Egentligen.

Jag tänker på hur tokigt det kan bli när vi INTE talar om vår förväntan. När vi går runt och bär en längtan inom oss och gör en plan för hur det ska bli, utan att inkludera de andra i sällskapet. Det blir tokigt och skapar konflikter. Helt i onödan. Att tala om hur vi vill ha det betyder inte att vi får det precis som vi vill. Men det öppnar upp för möjligheten att mötas och bli mött i någon mån.

Jag minns en familj.  I en Gotlands-stuga. En sommar. Jag såg förväntan, glädje över att äntligen vara framme. Äntligen semester! Jag minns hur pappan hade planer på att cykla 10 mil per dag med barnen, och hur barnen egentligen bara ville ligga i hängmattan eller bada. Jag minns krocken som blev. Hur pappans förväntan och längtan efter att göra det han älskar mest med dem han älskar mest på sin semester bara krossades. Barnen ville inte. De vägrade. Förtvivlat. Och jag minns barnens kamp att vilja vara pappa till lags och samtidigt följa sin egen längtan och vilja.

Det blev kris. Hela semestern förstörd! Hur kunde det bli så här?

Semester betyder cykla 10 mil om dagen för pappan. Semester betyder bada, sola, chilla, hänga, SOVA för tonårssonen. Semester betyder shoppa på midsommar-rean för tonårsdottern och yoga och besök på öppna konstnärsateljéer för någon annan. Krocken är ett faktum.

Det går att göra annorlunda. Det går att mötas.

Så vad har du för tankar och förväntningar på din jul? Tala med varandra! Välj och välj bort.

/Helene