”Att dissa” Synonymer:
tycka illa om, nedvärdera, ringakta; förolämpa, tråka, racka ner på; i, nonchalera, spola, skippa
Vi dissar inte någon vi tycker om i vår närhet. Tvärtom. När vi är med någon vi bryr oss om och lyssnar på något denne berättar är vi förstående, kärleksfulla och intresserade. När hen kritiserar sig själv och berättar om skuld eller skam kan vi gå in och hålla ett försvarstal. Så ställer vi oss kärleksfullt vid vännens sida och lägger armen om hen. Som ett skyddande hölje runt någon som är utsatt. Vi säger att vi förstår hen, och att nu är hen orättvis mot sig själv, det är inte hela sanningen som hörs. Vi vet ju hur fantastisk hen är. ”Du duger som du är, du har så många fina sidor, det du säger nu stämmer inte, det är inte hela sanningen!”
Vi överöser med kärlek och tröst och säger att allt kommer att bli bra. Det är så vi gör.
Vi skyddar.
Vi försvarar.
Vi tar hand om det som behöver tas om hand.
Det är något helt annorlunda när vi möter oss själva. När något skaver, när en hör ett missnöjt pip någonstans inifrån är ens första instinkt. ÄH! Det var nog inget! Ingenting viktigt i alla fall. Inget att lägga märke till. Och när pipet övergår i en mer högljudd klagan -som liksom vill överrösta det som pågår i det yttre rummet, bortom en själv- ja då börjar en sjunga. Eller prata högre, ta en värktablett. En drink, en hel chokladkaka, eller springa en löprunda i ren panik. Eller skälla tillbaks. Skärp dig! Du har ingenting att klaga på! Du är patetisk! Och de hemska saker vi säger oss själva är en ordsalva, en harang som vi inte önskar vår värsta fiende. Vi skulle aldrig, aldrig någonsin, kunna säga så mycket hemskt till någon annan. Än oss själva.
Till oss själva kan vi säga hemska saker och köra över varje försök till kontakt med känslan och dess underliggande behov. Vi kan göra just allt det synonymlistan säger… vi kan nedvärdera, ringakta, förolämpa, tråka, racka ner på, strunta i, nonchalera, spola, skippa…
… oss själva och våra inre barn.
Är det inte konstigt att det är ok? Vart finns antimobbningsteamet i våra inre liv? När är det dags att sätta stopp för dissandet av en själv? Det är dags nu. Så när en hör den inre Dissaren säga något som aldrig skulle vara ok för hen att säga till någon en tycker om eller älskar är det dags att säga, tydligt och med emfas:
SLUTA. DISSA. DIG. SJÄLV. NU.
1 887 svar till ”SLUTA. DISSA. DIG. SJÄLV. NU!”