Nu är den här – vardagen

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Nu är den här – vardagen
aug 212019
 

Vi ses när vardagen tar vid, sa jag, till väninnan jag stötte på under semestern.

Nu är den här, vardagen! Och för många kickar den igång i rasande tempo utan hänsyn till de lite lugnare stegen en vandrat under flera sommarveckor nyss.

Hinner du med dig själv i den vardag som är nu? Har du bokat in mellanrummen i kalendern? Och hur har du det i relationen till dina närmaste?

Ibland kan det vara fint att få studsa mot någon utomstående i samtal, att få möta sig själv och/eller sin partner i samtal på ett nytt vis. Välkommen till mig i samtal, själv eller med någon viktig person du vill utveckla relationen med.

Helene Kindstedt

Samtalsterapeut, Par- och relationsterapeut

 Posted by at 10:14 f m

Hur tar jag hand om det som skaver när vardagen är åter?

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Hur tar jag hand om det som skaver när vardagen är åter?
jul 252019
 

När semestern är slut  kan det vara ett avstamp, en början på något nytt. Kalendern som vi lagt åt sidan under ledigheten tas återigen i bruk och nya möten är på väg att bokas in.

Hur är det med dina möten med dig själv?

Har du bokat in dem?

De där mellanrummen, tid för eftertanke, att titta närmare på det som skaver och få tid att hämta åter?

Eller är det så att kalendern brukar fyllas med allt möjligt annat redan innan du hunnit fundera på det?

Boka in ditt möte med dig, hos mig!

/Helene

 Posted by at 4:35 e m

Hur har du det med viljan i påsk?

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Hur har du det med viljan i påsk?
apr 162019
 

Det är påsk! Ledighet. Ledighet är för många en tid av förväntan, men också en tid av förväntningar. Det är så mycket vi längtar efter, och så mycket som ska ske, kanske tillsammans med våra nära och kära som också bär sin egen längtan.

”Jag vet ju inte ens vad jag vill..!” Sa en vän till mig häromdagen då samtalet handlade om livet i det lilla och i det stora. Och så är det nog för många. Hur ofta hinner vi titta på vad vi vill och längtar efter? I min verktygslåda av övningar och meditationer finns Piero Ferruchis övningar i att stärka vår vilja. Tillfällen får vi varje ögonblick, om vi bara använder det synsättet kan livet bli ett laboratorium för att experimentera med och utveckla vår vilja, skriver han.

Här är bara några sätt – man kan hitta på tusentals andra- att aktivera den i olika vardagssituationer.

  • Gör något som du aldrig har gjort förut.
  • Utför en modig handling.
  • Gör upp en plan och följ den sedan.
  • Fortsätt med det du håller på med i fem minuter till även om du är trött eller rastlös eller känner dig lockad av något annat.
  • Gör något ytterst långsamt.
  • Säg ”nej” när det är rätt att säga ”nej” men lättare att säga ”ja”.
  • Gör det du tycker är det viktigaste att göra.
  • När du ställs inför ett val av mindre betydelse, välj då utan tvekan.
  • Handla tvärtemot vad alla väntar sig.
  • Låt inte ditt beteende påverkas av vad andra kan komma att tänka eller säga.
  • Låt bli att säga något som du känner dig frestad att säga.
  • Skjut upp att göra något som du skulle vilja börja med just nu.
  • Börja genast med något som du hellre skulle vilja skjuta upp.
  • Gör samma psykosyntes-övning varje dag i en månad, även om det verkar meningslöst.
  • Stryk något överflödigt ur ditt liv.
  • Lägg bort en vana.
  • Gör något som får dig att känna dig otrygg.
  • Utför en handling med fullständig uppmärksamhet och intensiv inlevelse, som om det var din sista.

Vilken handling som helst kan förvandlas till träning för viljan, förutsatt att den inte görs av vana eller upplevs som en plikt.

(Ur ”Bli den du är” av Piero Ferruchi)

Vad längtar du efter på din semester?

Vad längtar du efter?

 Posted by at 3:23 e m

Bergman, havet och jag.

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Bergman, havet och jag.
feb 082019
 

 

Bergman fick en gång frågan om vad som var så speciellt med Fårö. Han svarade att demonerna och ångesten inte bodde där klipporna mötte havet.

Jag går på grusvägarna runt det lilla sommarstugeområdet. Jag med mina tankar i den tidiga morgonsolen. Gruset som möter mina skosulor i en jämn rytm. De små knubbiga kaninrumporna som oroligt flyr in i skogen när jag närmar mig. Och så havet, ständigt närvarande. Jag hör havet var jag än är på min runda, även när skog och sommarstugor finns mellan oss. Och ofta räcker den kontakten. Jag vet att havet finns där, vid min sida. Jag måste inte möta det ansikte mot ansikte. Men vissa dagar behöver jag det.

Då viker jag av från grusvägen och tar stigen ner mot havet. Ljudet av vågor som slår mot klippor, av vind som tar tag i lövträd blandas med mina andetag och prasslet från vindjackan. Jag går upp på min klippa, min meditationsplats och låter havet möta mig.

Så var är jag med mig själv idag? Vilka rädslor vill jag möta?

Att utmana sig själv och sina rädslor kan vara värdefullt, men väcker ofta strategier och försvar till liv. Det skrämmer det inre barnet och väcker domaren som uppmanar till att backa tillbaks.

På klippan, vid havet får jag kontakt med mig själv igen. Jag ser klarare vad jag behöver göra och domaren trivs inte här. Det går inte att andas grunda andetag vid havet. Andetagen och luften går hela vägen ner i min kropp och fyller mina lungor med liv. Det är som om jag har bättre kontakt med marken här, att jag står lite stadigare, lite bredbent och med visshet om att allt är som det ska.

Jag står där på min klippa en stund, och andas in livet och kraften i mig. Jag känner mig grundad, och full av tillförsikt. Sedan vänder jag åter till stugan.

/Helene Kindstedt

 Posted by at 1:01 e m

Bortom tiden finns känslorna och behoven

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Bortom tiden finns känslorna och behoven
feb 012019
 

Vid ett besök av vänner från fjärran besökte vi Kungliga Slottet i Stockholm. Jag har inte varit där sedan jag var barn och uppskattade det storslagna. I en av visningsvåningarna fanns ett helt rum av klockor. Alla synkade i tid, alla olika i utseende. En förnimmelse av stress kom över mig. Jisses vad mycket tick-tackande så många klockor ger… Något kravfyllt och olustigt var det att vistas i det rummet och vi skyndade vidare.


Och tiden går

Några veckor senare råder ledighet för mig. I fritidshuset finns inga klockor. Det har förbryllat dem som gärna vill veta vad klockan är. ”Hur ska vi annars veta när det är lunch… Hur ska vi veta när det är dags att sova…?”

Jag tänker att här gör vi lunch när våra magar börjar kurra. Vi tar en vilostund eller går och lägger oss när vi är trötta. Så låter vi känslorna och behoven göra sig hörda och ta plats. Och det fungerar fint så.

Lugnet har lagt sig i stugan. I soffan ligger någon och läser och i köket bakas det sötebröd till eftermiddagens fikastund. Någon dag in i helgen börjar allt falla på plats.

Vi lagar mat när vi är hungriga.

Vi slumrar till framför brasan när behovet av det finns.

Jag lyssnar på kroppen. Den vill gå en promenad vid havet nu. Och ingen klocka i världen kan ändra eller styra det.

/Helene

 Posted by at 12:53 e m

Det finns kraft i Craft – boktips om medberoende.

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Det finns kraft i Craft – boktips om medberoende.
jan 302019
 

Jag har en vidareutbildning i metoden CRAFT. Metoden har utvecklats i USA och är relativt ny i Sverige, men lovordad av Socialstyrelsen i och med dess evidensbaserade resultat. Metoden riktar sig till medberoende till anhöriga med olika problematik. Det som skiljer metoden från dess föregångare är att här står den medberoende i centrum och inte den missbrukande. Metoden är inte en behandling för medberoende utan mer ett förhållningssätt, en uppsättning strategier att som medberoende skapa ett bättre liv för sig själv. Tidigare har medberoende först erbjudits hjälp när den missbrukande familjemedlemmen själv sökt hjälp och kommit i behandling. I och med den här metoden finns möjlighet för den anhörige att få hjälp även om den missbrukande inte söker hjälp.

Vad längtar jag efter och vad behöver jag ta hand om? Hur kan jag förhålla mig till en aktivt missbrukande anhörig utan att helt bryta kontakten?

Via olika strategier och förhållningssätt kan vi ta hand om oss själva bättre, sätta gränser och skapa förutsättningar för ett bättre liv för oss själva i första hand. Som en bonus har metoden visats sig ha en positiv inverkan att få den missbrukande att söka hjälp i högre grad än annars.

Jag ser CRAFT som ett verktyg i min verktygslåda bland andra verktyg på SPRAKA. Och i en integration med psykosyntesen tror jag att det kan vara kraftfull! Eller kanske ska jag skriva CRAFT-full?

Om du är nyfiken på CRAFT kan jag rekommendera boken ”Släpp kontrollen-Vinn friheten!” av författaren Carina Bång. Läs också mer om CRAFT på  www.carinabang.se

craft

 Posted by at 12:58 e m

Att vänta på att det grumliga ska klarna

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Att vänta på att det grumliga ska klarna
jan 302019
 

För många år sedan, under min utbildning till samtalsterapeut, sa en lärare det till mig. Jag blev fundersam, irriterad…

-Du är som barnet i vattenpölen!  Ditt inre barn rör runt i vattenpölen, så att sanden och leran liksom rör till allt och gör det annars klara vattnet alldeles grumligt.

-Pröva att stå still. Vad händer då?

Jag vet inte vad mitt svar var då. Men jag har haft stor glädje av vårt samtal då. Det är inte lätt för ett litet barn att stå still i en vattenpöl, tänker jag… Men jag har med åren förstått hur värdefullt det är att stanna upp en stund, lite längre än impulsen vill.  För när jag väljer att stå still när det är grumligt runt mig så lägger det grumliga sig snart till botten allt klarnar. Det tar en stund, och ibland är det mycket svårt. Men till slut ser jag allt klarare och fötternas bottnande.

 

(Konstnär Carola Edlund)

(Konstnär Carola Edlund)

 

//Helene

 Posted by at 12:47 e m

Livets flod

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Livets flod
jan 222019
 

Livet bjuder ibland på utmaningar som en inte kan göra så mycket åt. Ibland upplever en problem som inte nödvändigtvis ska eller kan lösas med handling. Hur är det för mig? Vad kan jag ta hand om när jag nu inte kan ändra så mycket i ett görande perspektiv? Vad kan jag ta hand om i ett varande? Att känna efter och gå in i de känslor och behov som är kopplade till situationen kan då vara ett sätt att förhålla sig till det som är. Och att på något vis se till att bli hållen i det.

Whitworth mfl beskriver det så här:

Livet flyter ständigt fram, och förändras ständigt.

I ena ögonblicket är det stilla, sedan kommer en ström, och sedan en fors…

Process handlar om att vara på den plats du måste i floden,

 och inte försöka dämma upp den, gå motströms eller stoppa den.

När du befinner dig i strömmen kan du endast vara där.

Du kan önska att du inte var där,

men det är där du är i floden.

 Posted by at 7:59 e m

Uppstart, avstamp, att ta hand om det som skaver eller utforska sin längtan?

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Uppstart, avstamp, att ta hand om det som skaver eller utforska sin längtan?
jan 062019
 

Så är vardagen åter igen efter jul och nyårsledigheten. Samtalsrummet är åter öppet för värdefulla samtal.

När jul och nyårshelgen är slut och livet åter ska bli vardag kan det vara ett avstamp, en början på något nytt. Kalendern som vi lagt åt sidan under ledigheten tas återigen i bruk och nya möten är på väg att bokas in. Hur är det med dina möten med dig själv? Har du bokat in dem? De där mellanrummen, tid för eftertanke, att titta närmare på det som skaver och få tid att hämta åter? Eller är det så att kalendern brukar fyllas med allt möjligt annat redan innan du hunnit fundera på det? Under januari 2019 erbjuder jag ett första kostnadsfritt samtal för nya klienter. Hör av dig så berättar jag mer.

/Helene

 Posted by at 8:48 e m

Den lilla och den stora människan – en enkel övning

 Uncategorized  Kommentarer inaktiverade för Den lilla och den stora människan – en enkel övning
Nov 292018
 

I Egil Linge och Dan Josefssons bok ”Hemligheten” hittar jag den fina illustrationen och en enkel övning:

”Tänk dig att du har två versioner av dig själv: En stor och en liten. Den stora personen tar hand om dina tankar och de behov du kan tänka dig fram till, medan den lilla personen tar hand om dina känslor och de behov som hänger samman med känslorna.

När du står inför en problematisk situation så be i tur och ordning de två personerna att kommentera situationen. ”

(Hemligheten, Josefsson,Linge, sid 170)

I arbetet med klienter talar vi inom psykosyntesen om delpersonligheter/strategier, det inre barnet osv. Den här övningen kan vara ett fint sätt att titta på dessa saker från ett annat håll, och verktyget är lätt tillgängligt.

Vill du pröva?

 Posted by at 5:05 e m